Resereportage av Loreen Valmore för Oneirograph.
En resa i Psychias nordliga ökenområden.
Jeremias kloster, beläget vid gränsen mellan inlandet och Radiozonic Wasteland, har länge lockat resenärer med sin blandning av turistattraktion och outforskade mysterier. Drömresenären som Oneirograph talat med beskriver en resa som började med en flerdagars tågresa, som dock kraftigt förkortades tack vare ett sällsynt KD-objekt*. ”En helt vanlig grå sten, men med förmågan att korta restiden med minst 80 % om man håller den i knuten hand,” förklarar resenären.
Väl framme vid klostret slår ankomstens mäktiga dimensioner emot besökaren. Klosterområdet sträcker sig över minst fem hektar, uppfört på ruinerna av ett forntida palats. En del av anläggningen har anpassats för turister, där bland annat en bekant familj från Alygialos driver en småskalig restaurang. Drömresenären berättar om en promenad genom de mer besökta flyglarna innan nyfikenheten ledde längre bort. ”Det var då jag mötte en kille från Ragged City, en resenär som blev min kamrat för stunden. Han var bedrövad över sitt passproblem – nya regler i hans hemland begränsade antalet tillåtna stämplar i passet. Han hade redan överskridit gränsen för sina. Hemskt, tänkte jag, att nån annan kan bestämma hur mycket du kan resa!”.
Tillsammans klättrade de över inhägnader och nådde klostrets äldre delar. Där fanns mäktiga murar och byggnader prydda med mosaiker och väggmålningar från svunna tider. ”Jag kikade in i en glugg och såg ett trapphus av marmor som slingrade sig hundra meter ner i underjorden,” säger drömresenären, men tillägger att gluggen var för trång för att krypa in och utforska vidare.
Anatoth
Resan fortsatte söderut mot närmaste samhälle med tågstation. Samhället visade sig vara ett kaotiskt centrum som resenären jämför med en sliten indisk regionalstad, med ett folk som verkade ha nomadiska rötter. Bilar, kameler och människor i blandade klädstilar trängdes på de dammiga gatorna. Vägbeskrivningar till stationen var motstridiga, och väl framme var kaoset ännu större. ”En man sa att man aldrig riktigt kan veta om tågen går, ännu mindre när eller varifrån,” berättar han.
Mitt i röran dök Taranhya upp – även hon vilse i stationens virrvarr. Tillsammans sökte de hjälp hos en kvinnlig arkeolog som resenären tidigare träffat vid klostret. Arkeologen, respekterad i lokalområdet, lyckades tyda biljetterna och visade dem till en inhägnad plats för att vänta på tåget.
Under väntan närmade sig två unga lokala killar. Inledningsvis verkade de ofarliga, och samtalet blev skämtsamt. ”Killarna tittade på Taranhya med en blick som väckte en stark beskyddarinstinkt hos mig,” berättar drömresenären. Medan de pratade övervägde han att flytta sin reskassa – en tjock sedelbunt – från byxfickan till väskan. ”Jag tvekade men gjorde det, och killarnas reaktion var omedelbar. För dem var det som en ovärderlig skatt.” Den yngre killen kastade sig fram och slet åt sig bunten. Trots omedelbar reaktion från både resenären och Taranhya, som fick tag på honom, höll pojken handen så hårt knuten att det var omöjligt att bända upp den. ”För honom var det en fråga om liv och död,” konstaterar resenären.
Situationen löstes när resenären använde sitt KD-objekt för att vrida tillbaka tiden till ögonblicket innan sedlarna togs fram. ”Efter det blev killarna nästan som våra bodyguards,” säger han. När tåget slutligen anlände – ett förvånansvärt lyxigt förstaklasståg – skojade resenären med dem vid avskedet: ”Om jag nånsin blir kung, blir du min säkerhetschef,” sa han till den äldre, ”och du blir min utrikesminister,” till den yngre. De skrattade och kramades till avsked innan tåget rullade iväg.
Medan tåget rullande söderut reflekterade drömresenären över klostret, kaoset och stationens namn: Anatoth – profeten Jeremias hemstad. Bilderna av klostrets massiva murar, de uråldriga mosaikerna och det svindlande trapphuset som försvann ner i underjorden dröjde sig kvar. Det var en plats där tiden tycktes stå still, där historiens tyngd låg som ett osynligt skikt över stenarna. Trots resans oväntade möten och omvägar var det just klostrets gåtfulla närvaro och den känsla av obesvarade frågor som lämnade det starkaste intrycket – som om platsen, mitt i ödsligheten, fortfarande väntade på att någon en dag skulle utforska dess hemligheter.
* KD-objekt (Krono-Distorsiva objekt) är sällsynta artefakter i Psychia med förmågan att manipulera tid och händelseförlopp. Deras vanligaste användningsområde är att förkorta restider eller ångra nyligen fattade beslut. Aktivering sker genom fysisk kontakt, oftast genom att hålla objektet i knuten hand. Effekten är i regel kortvarigt och påverkar endast bäraren och den omedelbara omgivningen. KD-objekt förekommer i olika former; en av de mest kända är den grå stenen som nämns i resereportaget ovan.